grisen skriker

Var börja? I soffan hemmavid, så klart. För där sitter jag nu. Och tittar så smått på min ekonomi.

Jag blev uppsagd på ett jobb, skaffade mig ett nytt jobb med högre lön (dålig lön likväl, jag är trots allt kock), köpte en bil samt sålde aktier för att hålla mig till trettio procent kontanter efter bilköpet. Och vad händer? Ah, men en fotskada gör att jag slutar på jobbet jag började på att gå och drar hemma, frustrerad någe nog. Kan jag fortsätta att jobba? Är det så pass illa? Tvivlen kommer.

Dum som man är så ger man sig sen på det hela igen. Med diverse skador som inte verkar gå att träna bort har jag gjort sista försöket nu med att fortsätta att jobba som kock. Och var? Mitt gamla jobb. För de ringde och sa att, eh, du vill inte komma tillbaka?

Så, mitt gamla jobb – OCH en bil som jag inte vill ha, då jag har gångavstånd till jobbet. (Om man känner för femtio minuters promenad, det vill säga.) Det irriterar mig nåt fruktansvärt.

Smärta och utgifter och osäkerhet. Saker kunde vara mer lysande.

Finns det dock inget bra? Jovars, mina ögon har blivit bra mycket bättre och jag har tagit upp mitt författande igen. Stilen börjar att återkomma och jag har skrivit en ny bok som jag nu putsar på och jag har startat en podcast med en novellserie som jag också skrivit. Och jag skriver på en ny bok. En hemsida finns och en webshop är redo att gå online. Kort sagt, framtiden, då när jag inte behöver jobba längre, är förberedd.

Böckerna är helt okej. Jag har fem böcker liggande och jag har läst igenom dem för första gången på tio år nu. Det finns en utveckling i stilen i dem och jag börjar närma mig resultat där jag känner att, nä, nu jäklar blir det nåt av. Men vi får väl se. Huvudsaken är att det rör på sig, och att jag KAN läsa dem. Bli aldrig författare och tappa förmågan att läsa det du skriver. Inte bra för humöret.

Så. Jag lever och jag har börjat att titta på min investeringar igen. Efter att ha sålt av den del när jag köpte bil tittade jag in på mina konton en gång på ett halvår, tror jag. Och det var skönt. Att inte bry sig, att leva lite med ord istället för siffror var skönt. Eftersom nya romanen till viss del handlar om ekonomi så smyger jag mig tillbaka igen.

Vad ska jag investera i nu då? Eller, vad har jag? Tja, HM, Novo Nordisk, WP Carey och Fortum är de likvärdigt största innehaven. Tobii, NCC, Telia och Spiltan AB har ungefär halva storleken av de först uppräknade.

Jag ska se om jag inte kan sätta av lite tid från skrivandet för att samla min tankar kring investerandet. Men vi har trots allt en udda tid med räntor och skuldberg och… Ingen förstår längre vad som kan vara runt hörnet, alltså, mindre än vanligt. Så, kanske är det smartare och inte tänka, trots allt. Och är det så, då har jag min strategi klar: inte sälja, bara gå åt sidan och blunda. För vet jag inte mer, så ska jag inte göra nåt. Så enkelt är det.

 

förenkling av liv och investeringar

Varför krångla till saker? Jag är bra på det. Jag jobbar stenhårt på det, varje dag, men jag gör det omedvetet. Allt jag vill ha är en tillvaro utan kuvert eller mejl som dyker upp. Jag vill inte ha tio skjortor i förrådet, jag vill inte ha ett förråd. Och det är samma med pengar.

Jag har funderat länge på varför det ska vara så svårt göra som man vill. Jag menar, vem eller vad hindrar mig? Jag har sorterat bland kläder, jag har slängt kassar med gamla papper från studietiden, jag har gett bort böcker och gjort mig av med glas och muggar. Men att komma ned till den gränsen där jag tror jag skulle må bäst, det är svårt.

Trenden är bra, jag har färre saker och färre papper per år. Jag har lyckats avregistrera mig från min blippande mejl från nyheter om nya löparskor och uppdateringar om företag jag är intresserad av. Om nåt händer på Facebook behöver jag logga in på Facebook för att se det. Nope, där ljög jag. Meddelanden och nya kontakter poppar upp i notiser på telefonen. Men jag tror det är allt.

Det vi pratar om är, tror jag, osäkerheten vi alla bär med oss. Att ha saker, att ha ett inflöde av nyheter gör oss trygga, grundar oss. Men det stressar samtidigt. Och jag känner starkt att stress vill jag kunna kontrollera. Jag vill ha avgränsade områden där jag tillåter mig själv att stressa. Jag vill känna att det spelar roll, att en insats görs, när jag väl kopplar på hela mig själv och stormar fram. Litegrann som en fotbollsmatch där man väljer att inte rusa efter varje boll utan stå vid sidan och vara smart.

Men viktigare än trygghet är rädslan över att ta beslut. Om man har mindre fluff kring sig så ser man naket vad som spelar roll i livet, man tvingas se det. Och tänk om det inte finns nåt där? Tänk om man behöver alla sina kringgrejer för att fylla ut dagarna. Och tänk på dina pengar. Om du inte har nån automatisk överföring, om du inte har några favoritaktier du fyller på i, om du inte har fonder du kan lasta in pengar i så du ”slipper” ta besluten själv?

Jag jobbar på mina svagheter. Och ju färre saker jag har kring mig desto klarare blir allt. Att sortera bland de som skriver vettiga saker om ekonomi och de som verkligen borde hålla käften för att alla lycka, det är ett bra steg att ta. Det är det jag försöker ta. Vilka ger mig nåt och vilka tar egentligen bara energi. Vilka stökar ned mitt liv och vilka reder upp det.

håll huvudet kallt när du är skakad

När det rör sig så rör det sig. Så, kan man lugna ned sig och vara smart eller hugger man huvudet av sina långsiktiga planer genom att vara impulsiv/mänsklig?

Resultatet av mina eländen med nytt jobb och skador blev att jag valde att säga upp mig. Jobbet hade bra status, lönen var högre, maten var hög kvalitet och arbetskamraterna verkade lysande. Men det gjorde ont i knät. Och i vristen. Och i foten. Och i axlarna.

Man får ta snabba beslut ibland för att låta sig själv vara duktig. Jag insåg att jag inte skulle klara av det jobbet långvarigt, att jag inte skulle klara av att träna ikapp alla skador och samtidigt vara en duktig person på jobbet. Så, jag sa upp mig omgående. Osmart ekonomiskt, men långsiktigt förmodligen klokt.

Det var dessutom extremt stressigt med nytt jobb, nya människor, ett kök man inte hittar i, rutiner man inte känner till och kvalitet på maten som man är osäker på; vilken nivå tillåter de att man ligger på? (Bättre kvalitet tar tid, får den tiden kosta på?) Men det hade ordnat sig.

Så, jag tog steget bort, ut, av.

Så, vad nu? Min realistiska plan på fem års arbete och sen pension gick det sådär med. Det gick pengar till en ny bil för att ta mig till jobbet med, det gick pengar till försäljning av aktier för att ligga med mina 30 procent kontant (de som låg där innan gick till bilköpet). Och de pengarna gick i aktier efter den första rejäla nedgången på 2016. Men jag hade bestämt hur jag skulle göra, så det var bara att bita ihop.

Aktiemässigt har jag nu decimerat innehaven till HM, Novo Nordisk, Fortum, Johnson and Johnson, Telia, Tobii, Bufab, WP Carey och NCC. Det känns skönt att ha blivit av med Starbreeze. Det var för mycket nyheter och tjafs och värderingen var åt helvete. Evolution Gaming kändes också i högsta laget. Det var dessutom aktier jag inte tänkt att äga långsiktigt. Jag avyttrade också min preferensaktier, till mindre förluster. Skönt att slippa att tänka på dem, och de var heller inga långsiktiga innehav.

Det jag har kvar som jag inte avser att äga på sikt är Telia och Fortum. Även om Fortum har vissa intressanta saker för sig förutom sin gigantiska kassa. Energi är energi. Och vi kommer att behöva den nånstans ifrån. Så är det bara.

Alltså. Jag har tagit förluster, sjukskrivit mig med rejäla månatliga förluster som följd, sålt aktier till förlust och med tanke på de skador jag har hamnat i läget att jag tvekar på om jag kan fortsätta jobba som kock. Med andra ord. Pengar flyger. I det här läget, och jag har varit här förut, har jag lätt att släppa på de långsiktiga målen. När pengar flyter ut är det lika bra att låta dem flyta. Det är så jag i tillfället tänker. Det känns också hopplöst och futtigt att hålla in kostnader på matkontot och varför inte ta en biltur när jag nu ändå sitter här med en ny bil.

Jag försöker hålla huvudet kallt, undvika att halka in i depression och leta efter en väg ut på alla fronter. Det här blir en period där jag kommer att kunna förhindra att pengar rinner iväg om jag anstränger mig. Men det kommer att bli svårt. Det kommer att bli för jävligt.

 

 

underhållning vs nyhetsvärde inom podcastsfären

När det är som bökigast är det man tjänar som mest. Eller, slänger bort minst pengar. Men det tar vi i nästa bloggpost. Först lite vitriol.

 

Jag har länge funderat över vad som är underhållning och vad som är nyttigt i tidningar, bloggosfär och podcasteri. Svaret är naturligtvis att människor vill synas och vi litar mer på de som ofta öppnar mun, oavsett vad de säger. Så, de som vill ha följare i de olika kanalerna brötar på med mer info, ständig info, ut med infon om dig själv, sälj dig, var med på nå panel, säg nåt, folk skiter i vad.

Jag undrar om det var bättre förr. Jag vill tro att det var det, att det fanns tidningar med ett innehåll där man tänkt efter mer och var mindre sensationslystet. Men det var nog inte så. Vi är nog lika dåliga idag, bara det att det finns fler ställen att få sin fix, sin mediados för dagen.

I min podcastapp på telefonen har jag ett tiotal podcasts med ekonomi i grunden. Ingen av dem är oberoende eller försöker att inte sälja nåt. Den som känns sjystast är Placeras Stockholmsbörsen. De säger tydligt vilka de är och varför. Och de trycker på sina egna innehav. Jag respekterar deras sätt att ta sig an nyheter. Trollet på andra sidan, där skit pumpas ut ständigt oavsett om nyhetsvärdet finns där, är Börslunch. Det äcklar mig.

Jag anser, att finns det inte nyheter som är RELEVANTA då bör man inte presentera nyheter. För det du gräver dig längre och längre bort från saker som spelar roll och står där med bottenskrapet. Men de som lyssnar/tittar på dessa sändningar för dem spelar det ingen roll, de kan inte avgöra vad som är relevant. Det är ju en sändning. Den är ju lika lång som dagen innan. Och eftersom innehållet inte håller samma kvalitet dag efter dag så spelar uppenbarligen inte kvaliteten på innehållet någon roll för den ansvarige utgivaren. Och då landar vi i att det är underhållning det handlar om.

Jag säger inte att Stockholmsbörsen inte är underhållning också den. De vill ha lyssnare som lockas till Placeras sajt, de vill ha ut Avanzas namn. Men det är en gång per vecka. och deras innehåll är tydligt deras eget utan att dra på sig slöjan av att vara en nyhetsredaktion som ger oss världens objektiva nyheter. Börslunch gör allt för att se ut som en nyhetsredaktion som objektivt ger nyheter. Även när de nyheterna inte finns/inte har nåt nyhetsvärde överhuvudtaget.

en studie i svart

Anledningen till att blogga från telefonen är att hålla sig kort, säga det som man behöver säga. För det är svårare än att skriva det folk ”behöver” läsa.
Jag vet inte var jag står. Det är förvirrande. För två veckor sen hade jag koll på liv pch pengar. Nu har jag noll koll. Jag hamnade i ett liknande läge för några år sedan. Då lämnade jag pengatänket, körde strutsen, och tillbringade börsnedgång och arbetslöshet med att skriva musik och spela tillbringa en helg i studio med gamla musikervänner. Jag betalade🙂.
Nu… får jag inte ordning på kroppen blir det inget mer arbete som kock. Risken finns där. Det är inget jag ser fram mot.
Tillbringade dagen hemma med att baka. Och jag gillar inte att baka. Jag råkar bara vara bra på det. Nåt jag inte är bra på är att sitta på röven och göra ingenting.

Så. Hitta ett jobb där jag mer sitter än står. Folk ler lite åt mig. Jag har inte mycket fett på kroppen, är bredaxlad och vältränad. Man får inte mycket förståelse. Inte ens när läkare säger att kroppen börjar ramla ihop.

Jag vet inte riktigt vad jag skriver, men huvudet måste hamna rätt. Och det hamnar rätt när jag kan ta ut mig fysiskt. Det kan jag inte nu.

Blä.

Depression i foten

Det går att räkna upp hur många daker som har gått åt helvete den senaste tiden. Men jag vet inte om jag fått grepp om det än. Jag har landat i att jag sagt upp mig från mitt nya jobb. Ont i kroppen till den gräns att jag undrar om jag kan fortsätta som kock.

Så är det. Eller också är det bara en träningsskada från löpning som gett andra skador och som kommer att ge med sig. Men då har jag sagt upp mig från ett inspirerande jobb.

Jag pratar med kompisar och försöker få ordning på livet. Det är svårt. Jag har ingen utsikt på framtiden som gör mig nöjd. Det är svårt nu.

Tänkte jag skulle gå till aktiespararnas möten och se om det var roligt. Men jag har inte kommit iväg, varit för blyg.

Tja, det här var ett intressant inlägg från en tejpad telefon i en säng i en mellanstor stad i Sverige, författat av en förvirrad person.

Blev erbjuden medicin för depression av det medicina men har inte tackat ja till den. Jag testade det när jag var yngre och det gav ingen effekt.

På det hela taget känns det som att jag är dålig på att hjälpa mig själv. Vilket är en dålig egenskap.

God Natt.

intressant jobb, ekonomiska tvetydigheter

Tre veckor av mycket jobb och lånande av bil. Tack mamma! Oro för jobb och noll i inboxen. Varför inte ens intervju? Börjar fundera på om jag är för kvalificerad.
Ur intet ringer de från det mest prestigefyllda stället i trakten. Utan provjobb erbjuds jag heltid, från rätt datum så det skarvar i med det gamla jobbet. Och… högre lön! Huh? Det är underligt och jag förstår inte. Men vill de inte ha kvalificerat folk på skolor och förskolor så är det väl så.

Jag tror jag tackar ja. Jag hade velat ha ett dagtidsjobb inom cykelavstånd. Nu blir det till att köpa bil. Igen. Och eftersom jag får tusen kronor mer i månaden och jag räknar med att bilägande kostar tretusen med alla kostnader inkluderande; tvåtusen back. 24t per år.

Så det blir till att jobba in de pengarna med extrajobb. Jobbigt.

Det jag vill säga är att jag står å väger mellan att vänta ut ett lugnare jobb nära hemmet och en vettig fritid (mer tid att hantera investeringar, löpning och Liverpool) och att jobba som förut: fullt blås på kaffe och socker, ingen mat på hela dagar och mer press och stress än vad de utanför branschen tror är möjligt.

Jag har nån dag på mig. Och jag vill INTE köpa nån bil. Balle.

Fjong and out.

Just det. Pengar utlösta från Handelsbanken! Mer om det när jag imte bloggar från ett funderande badkar.