investerande i en semestersuktande värld

Rubriken är fin, men så skriver jag mest i en paus från bök, trevligt sånt, med planering av en bok jag tänker skriva under semestern och har sålunda lite för mycket ord i fingrarna. Och jag tänker just på rubriker och på hur mycket jag blir påverkad av dem.

Jag såg, och hittar jag den länken, nä, en rubrik om Berkshire Hathaway Energy och att de investerade i hållbar energi. Whoppa! Jag letar som en galning – enbart på rubriken, att bolaget finns – och jag hittar inte det jag hoppas på. Visst finns bolaget, men det är helägt och går inte att investera i.  Så där sitter Buffet, den typen, och investerar klokt inom framtidsbranscher och jag kan inte hoppa på hans tåg. Jag kan det, jag vet, men då får jag också ett ägande i Geico och i IBM. Geico går fetbort för de lusar ned nätet och framförallt sportsändningar, med sin irriterande reklam, och IBM vill jag inte ha med att göra (för att jag inte ens orkar kolla upp vad de sysslar med nuförtiden).

OP

avanza vs nordnet feat degiro: underliga äro nätbankerna

Jag har länge sagt att Avanza är bättre än Nordnet, och Degiro är smidigare än de bägge. Inte längre så. Nordnet är min favoritbank nu och alla mina nyinvesteringar sker där. Vad har hänt?

Jag är ute efter låga kostnader och enkelhet. Att nämnda banker har så mågna flikar med rubriker och länkar som de har beror förmodligen på att de har saker de inte vill ta bort för att några fortfarande använder dem, att förvirring får en att upptäcka nya tjänster (som man misstänker att de tjänar med pengar på att courtaget, och att förvirringen får en att tro att aktiehandel är förvirring, att saker måste ske). Det kan också vara så att de inte vet vad de gör.

En sak är säker, Nordnet fungerar bäst för tillfället. Degiro har blivit ett helvete där man hamnar i blinkar listor på olika marknader när man loggar in. Ah, men jag skiter i hur den och den marknaden går, jag skiter oftast i hur mina egna aktier också går. Jag vill se de aktier jag vill se, och jag vill kunna lista dem själv – och det är allt jag vill se. Bankerna övriga utbud är förvirring, då medveten eller inte.

Så, hur går fipplandet? Faktiskt går det så långt att jag säljer av på Avanza och köper på Nordnet. Kostnader jag vet = korkat, jag vet. För tillfället sitter jag med svenska aktier och utländska aktier i mitt mest välfyllda konto, aktier som jag inte vill sälja. Likförbannat… Och som jag nu sålt av Fortum, mitt tidigare största innehav, har jag pengar över, pengar som jag hellre skulle se på det mer renodlade Nordnet. Så en tiondel av mitt totala innehav, kontantmässigt, åkte över till Handelsbanken idag för att slussas vidare till Nordnet. När man är en marginaljagare som jag så är detta ett stort steg. Jag har också i den lilla uppgången idag sålt av en fjärdedel HM för att föra över de pengarna till Nordnet. Tummarna för att HM går ner lite så jag köper in mig utan nån större förlust.

Förlusten jag pratar om är omsättningsskatten som betalas på nytt, om man säger så, när man tar sig till ett nytt konto.

I övrigt har jag bitit ihop och insett att tiden går och Kinnevik vägrar att gå ned mer, så jag har börjat att köpa in mig hyfsat regelbundet. Det har även blivit några tusenlappar i Investor. Men det kan jag inte förklara, det känns mest bra. Deras innehav i Volvo – bolaget jag ogillar mest av alla – ger mig gråa hår. Men som bolag är de långsiktiga, och är det nåt jag är ute efter just nu så är det långsiktighet. Det känns som att folks liv går ut på att vara nöjda i nästa sekund. Jag är inte sån. Nästa sekund är ointressant, den är ju så nära och du vet vad du får. Ser du längre fram så är det lite mer osäkert, lite mer spännande – och förhoppningsvis lite lukrativt.

Har också sålt några aktier.

 

 

Gasa och bromsa i investeringstakten

Jag har en  förmåga att göra mig upptagen. Min personlighet antar jag, hela tiden är det nåt som måste stå i centrum. Eftersom min tanke var att fokusera på författandet var det olyckligt att jag gled in på aktierna nu igen. Senaste halvåret har jag inte kunnat hjälpa att jag hamnat där jag har gjort.

Vilket presenterar ett dilemma. Nu måste jag gå igenom företag för företag och göra ett n långsiktig bedömning utifrån dagens kurser och se hur saker borde arta sig. För jag planerar att gå i aktieide, köra strutsen, stänga av datorn.

Drömscenariot är att jag skulle vara nöjd med de aktier jag har nu och passivt överföra pengar till indexfonder varje månad, inte behöva göra några beslut förrän jag har tiden och intresset att köra en omgång med fokuserad investering igen. Men det är ju inte så enkelt.

För när kommer kaputten? Nån gång pyser ballongen, eller ska vi säga sväller räntebubblan… eller säger vi då ”pyser räntebubblan”? För eller senare går börsen i bajan. Och jag känner mig inte bekväm att investera automatiskt i indexfonder nu. Jag tror inte, betonar tror att marknaden kommer att hålla sig på den nivån vi har nu utan att den kommer att dö av.

Så jag väntar och jag väntar på att det ska dykas så jag kan börja med min taktik. Fast… jag trodde det skulle skita sig 2011. Och sen 2015. Och så nu igen då.

Jag har svårt att bädda ned mina aktier helt enkelt, är rädd för att äga aktier i dagens klimat utan att jag sitter och övervakar dem. Skulle jag sen sälja det jag äger i en nedgång? Det skulle jag kanske inte. Men det skulle kännas bättre att vara medveten om vad som hände.

Så här sitter jag och nattar aktier. Fortum fick döden dö. Mitt största innehav såldes av. Inräknat utdelningar gick jag på plus till slut men det var en jobbig resa. Företaget kanske kan resa sig, jag gillar deras nya VD. Men det verkar inte veta vad de ska göra och deras enorma kassa slänger de bort i utdelningar. Så… tack för resan, vem vet om vi ses igen.

blir det alls fler börsuppgångar?

Väldans vad man skriver när man inte måste. Eller när man tar en paus från bokidén man har och som snurrar allt fortare för att inte landa i nåt vettigt, än.

Pengar har aldrig intresserat mig, att ha, att använda till nåt. Klart att man kan fantisera om att bygga nåt fräckt hus vid en idyllisk sjö eller gå runt och dela ut presenter till folk bara för att, men att ha pengar för att kunna konsumera mer? Inte min grej. Pengar är enbart trygghet och frihet.

Så! När ska det friheten infinna sig? Ärligt behöver jag inte jobba heltid. Jag får in lite pengar från aktieutdelning, har cirka 400t investerat just nu, men de pengarna gör varken till eller från. En halvtidslön och jag klarar mig fint.

Så varför inte slå till? För det första måste jag hitta en sånt jobb, och det är inte helt lätt. För det andra skulle det bli ett jobb med halva dagar, så det skulle ändå bli att ta sig till jobbet och det skulle fortfarande vara fem dagar – åtminstone så som jag har förstått det. Undantag finns säkert.

Så man går där och jobbar på. Slit och släp och inte helt tjo på jobbet. För man vill ju vara på den andra sidan.

Nu ska vi leka med tiden och börsen. Nån gång går luften ur och det tar några år för börsen att resa sig igen. Ska jag gå ur börsen nu, sälja min lägenhet och göra några sista år och sen kunna vara fri? Eller ska jag vara med ned i börssänkan och sen hoppa av när kurvan tagit sig uppåt igen och man är rik och glad?

Självklart ska jag med ned och sen med upp. 400t är inte mycket, även om det i verkligheten är mer pengar sitter i en ny bil och jag har en hel del kontanter, samt möjligen en del i ett torp som jag skulle kunna sälja.

Men frågan jag ställer är: Japan?

Det landet har inte mått så bra de senaste tjugo åren. Bolagens familjeägande och struktur har varit mindre bra i konkurrensen. Och de har levt lite för länge. Och de har kanske legat med varandra okej men i så fall använt kondom.

Är världen på väg in i en avstannande ekonomi? Jag vet verkligen inte men jag kan inte sluta att tänka på det. The Economist är det väl framförallt som har satt griller i huvudet på mig om att vi lär få vänta oss mindre avkastning på pengarna framöver. För lite folk helt enkelt. Och vi har egentligen våra stora ekonomiska framgångar när vi har fler konsumenter att slänga in på marknaderna.

Afrika? Att det lär ska in fem miljarder afrikaner i ekonomin inom närmaste generation? Förvisso – och jag letar som en iller efter vettiga uppslag för att investera. (Han heter Gustav mannen man läser och betraktar – och sen inte följer, för att man blir trots allt inte klok på marknaderna.) Kommer länderna att överleva som demokratier? Är länderna demokratier? … Spelar det nån roll?

Jag tror att vi kommer att hamna, tyvärr, i lägen med oligopol, att vi får ny Standard Oils, och att vi får leva med dem bra länge. Med andra ord borde man kanske köpa Amazon, trots allt. Vilket bolag kommer att kunna stå emot? Vilken regering kommer att kunna stå emot?

Där ser man. Idag är jag negativ och rädd för framtiden. Men säljer jag mina innehav? Nope. För jag tror verkligen inte att jag är smartare än resten av världen.

den nya portföljen

Den nya portföljen ser minsann spretig ut. Det känns väl sådär, om jag ska vara ärlig. Fast jag har inte sett köplägen i de aktier jag ägt, och jag är inte smart nog att veta när jag ska ska sälja. Så jag har köpt. Sen försvann som bekant courtaget på Degiro, så några aktier kom med bara för skoj, för att ha där som bevakning. Naturligtvis har samtliga små aktier gått som tåget. Ett tåg som består av mindre bolag som kommer att krascha mångas världar när börsen vänder nedåt, men sånt är livet.

Annars har jag inte gjort mycket. Jag har sålt ännu lite Telia, kliat mig i huvudet över hur Tobii mår egentligen och har börjat att skämmas över Spiltan. Jag tycker bolaget är övervärderat och det rejält, men samtidigt är jag investerad där för att det ligger lite kul till, i fråga om hur aktien handlas och hur bolaget i sig sköts. De pengarna får ligga, det är kul nog.

Jag har börjat att köpa in mig i Kinnevik igen, mitt favoritbolag. Det var så uselt för nåt år sen. Millicom var en enda härva och jag blev förbannad och sålde. Nu har det inte samma vikt i bolaget längre och och jag köper som sagt. Men lite lite lite, för jag väntar mig en dip. Och med väntar så menar jag att jag håller tummarna.

I övrigt inte mycket. Jag ligger på mellan 25-30 procents kontanter och ska försöka få upp detta till trettio procent utan att sälja av några aktier. Det beror på hur börsen går med andra ord.

Jag har också beslutat mig för att återinvestera utdelningarna från HM i HM. Jag inser att jag inte blir klok på bolaget, men är man nånsin riktigt klok?

 

Över och ut. Det är sol och jag ska försöka lufsa runt i naturen i spandexkläder.

tiden räcker inte till för skrivande

De senaste åren har varit intressanta vad gäller investeringar och livet i övrigt. I grunden har det varit problem med synen som avgjort vad jag kan göra och inte göra. Med ögon opererade för ett par år sen och synen okej ändrades allt. Med andra ord: jag kan läsa hur mycket jag vill igen.

Det var cirka tio år som det inte var fallet. Under några av dem försökte jag fortfarande att skriva böcker. Jag vet, lätt optimistiskt, men man kan ju inte ge upp. När det inte vill sig så lämnade jag romanvärlden och gav mig på att bli kock. Samtidigt började jag att investera i aktier. Jag kunde läsa tillräckligt för att se att trycka köp- och säljknappen.

Nu, med världen öppen igen, vad fan gör jag nu? Jag vill skriva böcker och jag vill läsa böcker. Men jag vill samtidigt hålla koll på aktier för framtidens skull. Jag är med andra ord i paradiset vad gäller input. Sen har det ju visat sig att det kan bli rätt trångt i paradiset, för där finns inte hur mycket tid som helst.

Och tilläggas ska då att jag sköter en annan blogg, på en egen adress, inte en generisk wordpressida som denna, och att jag där skriver om mitt skrivande. Det är ingen som läser den – heller -, men jag gillar att skriva där. Jag gillar helt enkelt allt skriva, och jag har för lite tid för att göra det.

Jag trodde att jag hade lämnat mina investeringar därhän. För två år sen, efter korkade knän inte tillät mig att cykla, och för att jag fick en hjärnfis, köpte jag en bil och betalade av mina CSN-lån. Där försvann en kvarts miljon i ”onödiga utgifter”. För att upprätthålla mitt mål om att ha runt trettio procent kontanter fick jag sälja av aktier. Detta gjort lutade jag mig tillbaka, slutade att läsa Aktiespararen när den kom (numren ligger fortfarande orörda i hyllan) och tänkte inte på aktier eller pengar på lång tid. Den lösa tanken var att låta det vanliga bankkontot fyllas på och sen vid en  – för nån gång kommer den väl? – nedgång börja fylla på med indexfonder och investmentbolag på månadsbasis.

Och likt förbannat sitter jag nu här och skriver detta dravel. Varför gör jag det? För att jag inte kan låta bli, och för att jag nog trots allt inte är helt säker på hur jag ska strukturera upp mitt sparande. Jag har gjort några nya grejer, jag har ändrat om, köpt och sålt och skapat nya riktlinjer för mig själv.

Men jag är inte nöjd. Och tanken med bloggen är ju att hitta mitt eget sätt att investera, med andra ord hitta den disciplin som krävs.

Jag ska försöka att skriva ned, totalt ärligt, de tankar jag har om investeringar just nu. Jag måste bara försöka att fånga dem först – de springer undan de jävlar, dag ut och dag in, som sedlar tappade från en skyskrapa.

 

Man kan aldrig planera för mycket

Kampen mellan mitt författande och mitt investerande fortgår. Och kollar man på hur skrivandet går så är även en fallande portfölj vinnaren för tillfället. Det där med att ligga tungt i HM och Novo Nordisk har inte varit det muntraste. Men vad fan, det är bara pengar och det är på lång sikt jag har nytta av pengarna.

Just HM känns dock jobbigt. Jag har lyssnat å The Motley Fools olika podcastar, nåt jag gjorde för ett par år sen när jag hade i stort sett varje ekonomirelaterad podcast i öronen. De är som de är, pratar om att ständigt ligga fullinvesterade och att allt är köpa och behåll. Tja, de har inte fel. Men de hade pratat om klädaffärer och online och om Amazon och amerikanska skoaffärer. Man kan säga att de har pratat om HM utan att ha pratat om HM.

Vad de kom fram till? De gör sällan det. Men nog känns HM utspelat. Jag försöker att hitta vad deras fördelar skulle vara. Billiga kläder och ett stort företag med en stor och trygg ägare i grunden. Märket, givetvis. Men mer än så? Det är inte hjärnkirurgi att sälja en dåligt passande T-shirt på nätet.

Kommer HM nån gång att växa på annat sätt än genom att öppna fler butiker? Jag är tveksam. Anledningen till att jag inte har sålt är att jag har bestämt mig för att aldrig sälja. Det gällde HM, NCC och Kinnevik. Nu är det ju så här… Jag sålde Kinnevik. För ett par år sen såg börsen med Grekland runt hörnet så illa högt värderad att jag sålde av allt. Jag har köpt ytterst få aktier för att känna att jag inte ljuger för mycket för mig själv och tanken är att köpa in mig igen när jag ser ett köpläge (läs: börskrasch). Även HM sålde jag av lite på toppen. Men jag har sen dess också köpt en del. NCC har jag dock inte sålt nåt av. Jag har inte heller sålt av avknoppningen Bonava.

Nej, från nu och framåt sitter de tre innehaven där och rörs inte. Jag tänker inte titta på dem, låta dem sitta där tills pensionen och låta dem vara del i att lyfta den till hyfsad nivå. Mao, jag tänker sälja dem i ett utbrott av irritation eller inspiration när som helst. Men därför äger jag HM.

Alltså, jag blir tokig. Jag kan investera om jag får göra det på heltid efter jobbet eller om jag aldrig tittar på vad jag har köpt. Men det här att göra nånting annat efter jobbet och kombinera det med aktietankar, det knäcker mig. Fan.

Så, jag måste snart göra ett ordentligt val, för jag känner att jag är på väg att bränna ut mig ännu en gång. Och så vill vi inte ha det. Så: investera klokt och jobba hårt för att förhoppningsvis kunna sluta jobba tidigare eller jobba på och skriva nu efter jobbet, leva halva drömlivet redan nu?

Bananas I go.

ps. Munters blev en fin affär. Tack, Lars Frick.